CORA BELLE LEE

Ikväll bliré party igen.... kanske slutar kvällen/natten på en av stadens nya klubbar - spännande!

medan jag skriver detta torkar det knallröda lacket på mina naglar..... Kom just ihåg att jag läste i en kvinnotidning för ett tag sen att det mest trashiga som fanns var röda långa naglar.... Så ikväll är jag lite trashig... :D

Jo, igår  hade jag samtal med en präst här på lilla ön. Det stora big-time grejen som jag sku göra är att jag nu skriver in mig i kyrkan, i församlingen. Jag kommer att gå med i ett katekuminat i september, och sedan på påsknatten nästa år kommer jag att döpas och konfirmeras.

När jag var liten läste jag Manna-bibeln, lyssnade skarpt till alla de olika bibel-berättelser jag hörde i skolan, från mamma och mormor. Min mormor hade en jättevacker bibel, med guld på sidorna. Den vackraste bok jag någonsin sett och hon hade den på sin hylla, alltid uppslagen... man fick inte röra den men det behövdes inte, det räckte med att bara titta. Fast jag inte alls kunde läsa de  snirkliga bokstäverna ( tror de var i silver) var det den vackraset bok jag sett.

Jag bad och bad till Gud när jag var liten, både tyst och högt närsomhelst, kände nästans hans närvaro och övervakning av mig vilket gav mig en enorm trygghet. När jag sedan blev tonåring tänkte jag bara fuck it all.....det fanns ingen som lyssnade eller trodde på mig... jag var ensam och det fanns tamej f*n ingen gud.... Men som sagt, tonåren överlever man ju och den innehåller en massa tvivel och identitetskriser och det är bara skönt att den är förbi. Idag  har jag skapat en trygghet i mig själv och vet vem jag är.  Och jag känner att det som just nu saknas i mitt liv är just detta - att hitta sin tro och kunna arbeta med den. Så som man gör när man är med i en församling tänker jag. Man träffar likasinnande, är med allt fint som verkligen svenska/finska kyrkan erbjuder.

Nu vet jag ju att den bibliska guden ter sig väldigt elak, i ganska många kapitel egentligen- men man har ett val- att inte ta det bokstavligt och att se till det fina, rena och det goda som det för med sig sig.

Som sagt -man väljer, det finns alltid ett val.

Nu kommer jag inte alls bli en tokig halleluja-tant ni som tror det, utan jag gör detta för min skull, i tysthet har jag hittat min tro och tycker verkligen att jag hamnat rätt.  Jag tror att jag gör vad min pappa ville  när jag varken blev döpt eller konfirmerad- få välja själv när jag är vuxen. Och det gör jag nu.