ångra sig och krångla sig

Som fortsättning från i förrgår så var det så att jag messade helt sonika " får man ångra sig?" och se, det fick man!
Känslan ha ju varit där länge, jag har längtat efter misterpister... (se föregående inlägg) att jag har vetat länge att jag ville kontakta honom igen. Försökte att hålla mig, tänkte att jag kommer snart att hitta nån annan som tar hans plats.... Sen översköljdes jag av saknad en kväll, skickade iväg messet och fick svar....
Nå, vi träffades nästa kväll och ska forsätta att ses. Gick inte in på djupet om varför jag gjorde slut, emn tänkte att vi kan ju tala om det nästa gång. Nu var faktisk båda så glad av att ses.
Många av mina vänner ser inte på detta med blida ögon, men jag ser det som att jag har någon nu som vill vara med mig och tills jag hittar någon som är som jag och vill spendera tid tillsammans får han duga.  Ingen  vill ju vara ensam. Och jag orkar faktiskt inte med en ny relation, så att träffa mitt spöke ett tag duger gott just nu.
Spöke kallas han bara för att vi haft en "hemlig" relation men alla mina vänner vet om det iaf (stortrut) jag vet även att några av hans vänner vet om mig. Så han är som ett spöke, bara tre av mina vänner har sett honom IRL.

På jobbet annars så är det lugnt... för lugnt... men alla säger ju att belastningen kommer öka så det är bara bra att få kunna pusta ut innan  det kommer igång helt. Får tid till att läsa in mig på olika samtalsformer och liknande.
Ikväll spinning och sedan sova sova sova.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0