CORA BELLE LEE

Iom med det lilla tillfälliga handikappet kan jag inte sticka och virka som jag vill och vet inte hur  lång tid det kommer att ta för att få tummen i skick igen.

Annars kom jag just hem från mitt katekuminat-möte, som jag skrivit tidigare är det en sorts vuxen bibelskola ( vuxenväg till tro) som kyrkan håller i. Där hittar jag styrkan inom mig och får ny energi PLUS träffar flera underbart fina människor som samlats pga en sak - vår tro.

Jag har ju i vuxen ålder hittat tillbaka till tro på bibelns gud, då jag trodde på honom när jag var liten men sedan "tappade bort" tron när jag blev lilte äldre. Jag har inte heller fostrats till kristen på något sätt utan bara fått läsa manna-bibeln och lyssnade på band med berättelser om jesus i skolan. Min mamma och mormor har ju alltid latent haft sin gudstro och ordlöst  (ni fattar va? -dvs de sa aldrig nåt om gud direkt åt mig utan jag mer iaktttog vad de sa till varandra eller snappade upp olika saker de sa och gjorde min egen tolkning). När jag var 8-9 år frågade jag min pappa hur det såg ut i kyrkan - han blev förskräckt över att vi aldrig varit i en och tog oss barn dit direkt. Och åh vad det var vackert! Precis som jag föreställt mig.

Det var min historia om det här med kristendomen.